Inledning

Det är vanligt att man som sverigedemokrat möter ”SD är sossar” och nyligen fick jag följande fråga: Ska man betrakta SD som S-ideologi fast med nationalism och utan identitetspolitik eller finns det djupare ideologiska skiljelinjer som jag inte har koll på?

Ja, det finns djupliggande ideologiska skiljelinjer mellan SD och S utöver att SD har en nationalistisk grundsyn. SD:s ideologiska grund är socialkonservatism, S:s ideologiska grund demokratisk socialism.

Ideologier är idéer om hur ett samhälle skall organiseras och styras – demokratisk socialism respektive socialkonservatism är på djupet olika sätt att se på människa och samhället.

Demokratisk socialism

Ur Socialdemokraternas partiprogram, min emfas:

Socialdemokratin är en frihetsrörelse som utgår ifrån att friheten enbart är möjlig genom jämlikhet. Skillnader i makt mellan människor innebär skillnader i frihet. Målet för socialdemokratin är att utjämna dessa maktskillnader, för att på så sätt öka friheten i samhället.

Denna marxistiskt präglade reformistiska idétradition har, mer eller mindre utpräglat, varit Socialdemokraternas ideologiska grund sen partiet grundades. ”Jämlikhet” och ”utjämna maktskillnader” ligger i Socialdemokraternas DNA.

I Sverigedemokraternas principprogram förkastas detta (och liberalismens) tankegods på följande sätt, min emfas:

Den logiska slutsatsen av en sådan människosyn blir att om man bara lyckas avlägsna alla upplevda orättvisor och alla normer, lagar, seder och strukturer som anses hämma individens frihet, så kommer människans inneboende godhet att slå ut i full blom och ett i det närmaste perfekt samhälle kommer att skapas.

Denna bild av människan må förefalla sympatisk. Detta hjälper dock föga då den på avgörande punkter bygger på felaktiga antaganden, vilket innebär att den politik som tar sin utgångspunkt i denna teori inte kommer att kunna uppnå det den säger sig vilja uppnå.

Socialkonservatism

Ur Sverigedemokraternas principprogram, min emfas:

Sverigedemokraterna är ett socialkonservativt parti med nationalistisk grundsyn, som betraktar värdekonservatism och upprätthållandet av en solidarisk välfärdsmodell som de viktigaste verktygen i byggandet av det goda samhället.
– – –
Signifikant för Sverigedemokraternas version av socialkonservatismen är att vi tydligt betonar vikten av en värdekonservativ och nationalistisk utgångspunkt.

Värdekonservatism innebär att samhället bör bevara och förstärka vissa värderingar eftersom man anser att dessa är nödvändiga för ett gott samhälle. Värdekonservativa identifierar vanligtvis västvärldens traditionella kristna etik som de värderingar som bör vara vägledande i samhället. För värdekonservativa är familjen den viktigaste sociala enheten.

Socialkonservatism är en politisk åskådning som menar att samhället har ett ansvar för att alla skulle ha en dräglig levnadsstandard.

(Nationalism har jag tidigare skrivit om här.)

Vad innebär dessa olika perspektiv för politiken?

Dessa ideologiska skillnader får påtagliga sakpolitiska effekter. Nedan vill jag visa på några exempel.

Förskoleålder
Två debattörer, Madeleine Lidman och Susanne Nyman Furugård, som arbetar för ökad valfrihet i familjepolitiken gjorde inför valet 2018 en genomgång av partiernas politik för barn upp till 6 år. Det är inte en slump att sammanställningen av deras undersökning åskådliggörs så här:

Det är inte heller en slump att det är just KD och SD av riksdagspartierna som hamnar nära varandra på den frihetliga sidan – KD och SD är båda social- och värdekonservativa partier. I debattörernas genomgång ställs sex frågeställningar om respektive partis sakpolitik på området och ni ser frågor och svar här.

Skolålder
Eftersom många tror att ”SD är sossar” så möter man fördomar om SD:s politik som i tweeten här bredvid – man kan inte hamna mer fel än så:

”– Vi vill göra upp med den socialistiska likhetsskolan, säger SD:s skolpolitiske talesperson Stefan Jakobsson”.

Det här är följden av att S och SD har helt olika ideologisk grund; där SD bejakar att människor är olika och anser att det är gynnsamt för både individ och samhälle om människor ges möjligheter att utvecklas utifrån sin egen potential strävar Socialdemokraterna efter kollektivistisk likhet.

SD:s skolpolitiska program

Inkomstspridning
För S är en snäv inkomstspridning ett mål i sig till följd av deras ideologiska syn: ”utjämna dessa maktskillnader ”. ”De rika” ses som ett problem och det är en retorik där ”inkomstklyftor” och ”jämlikhet” är vanliga förekommande uttryck.

Även här står SD och S ideologiskt långt från varandra, i intervjun nedan säger Oscar Sjöstedt [ca. 2:50 min]:
– Vi har en ganska sammanpressad lönestruktur i Sverige i dag och jag skulle om något vilja dra ut det dragspelet lite grand.

I artikeln där tidningen Kommunalarbetaren intervjuar Oscar Sjöstedt står: ”Sverigedemokraterna är det enda parti som i våra intervjuer inte tycker att de växande klyftorna är ett problem. Oscar Sjöstedt säger att Sverige skulle må väl av ännu större klyftor. Samtidigt vill han rikta särskilt stöd till den fattigaste tiondelen av befolkningen.”

A-kassa
Sakpolitiken kring a-kassan är en fråga där man kan se både likheterna och skillnaderna mellan SD och KD på ett sätt som jag menar skapar förståelse för de båda partiernas politiska tänkande. Jag kommer därför gå djupare i denna fråga. Både SD och KD, men inte S, menar att alla som arbetar och uppfyller villkoren bör omfattas av försäkringen i en allmän och obligatorisk a-kassa liknande sjukförsäkringen. Vad gäller nivån på taket i a-kassan är skillnaden mellan partierna påtaglig:

	Första 100 dagarna (kr/dag)	Efter dag 100 (kr/dag)	Slår i taket (månadslön)
KD	760	680	20 900
SD	1 200	800	33 000
Dagens a-kassa	910	760	25 025

Hur kommer det sig att dessa två partier, vilka jag i rubriken antyder är riksdagens systerpartier, hamnar så olika i en sakfråga?

Båda partierna ser alltså a-kassan som ett allmänt försäkringssystem – ett statens skyddsnät som ska fånga upp individen under en omställningstid och så förhindra att individen hamnar i fattigdom vid arbetslöshet. Kristdemokraternas lägre nivå grundar sig i att det finns ett visst vetenskapligt stöd för att en lägre nivå kortar arbetslöshetstiden marginellt, men det stödet är inte entydigt, t.ex.:

Mycket tyder på att längden på arbetslöshetsperioden åtminstone är svagt beroende av ersättningsnivån och maximal ersättningstid och att graden av beroende varierar med avverkade antal dagar i arbetslöshet, arbetsmarknadsvillkor, ålder och andra individkarakteristika. Helt entydig är dock inte den empiriska forskningen och ett varningens finger bör höjas. Holmlund (1998) pekar till exempel på det faktum att det inte alls är självklart att det finns ett samband mellan ersättningsnivå och arbetslöshetens varaktighet. Det finns ett antal studier vilka inte finner någon signifikant effekt.
[källa, sidan 19, min emfasering]

Sammanfattningsvis finner vi att våra analyser inte entydigt kan bekräfta resultaten från tidigare studier, d v s att höjd ersättning i arbetslöshetsförsäkringen medför längre arbetslöshetstider.
[källa, sidan 17]

Att Sverigedemokraterna går i motsatt riktning jämfört med KD och höjer a-kassans tak beror på att SD beaktar fler faktorer, både på individnivå och på samhällsnivå, än detta eventuella stöd för att arbetslöshetstiden kortas en aning av en lägre ersättningsnivå.

Låt oss ta en hypotetiskt exempel: Lisa. Lisa är specialistsjuksköterska med 35 000 kr i månadslön. Hon har två barn i grundskolålder. Med KD:s a-kassepolitik får denna mamma knappt 50 % av sin lön de första 100 dagarna från att arbetslöshetsförsäkringen börjar gälla och hon måste dessutom, från dag 1, söka arbete i hela landet för att uppfylla kraven för att vara berättigad till ersättning. Med SD:s politik på området får hon ca 75 % och behöver initialt, under dessa 100 dagar, endast söka arbeten i hemregionen.

1. Humanitära skäl
Är det rimligt att Lisa på grund av en uppsägning ska sättas i en ekonomiskt akut situation där hon kanske behöver sälja bostaden, rycka barnen från skolan för att flytta till en annan del av landet där hon tvingats söka jobb? Är det ett sådant samhälle vi vill ha? Är det inte rimligt att hon får ”a fair chance” med tillräckliga ekonomiska förutsättningar att hitta ett jobb i sin närhet under en omställningsperiod på 100 dagar?

2. Humankapital
Vi, som samhälle, har investerat i Lisas utbildning där hon som specialistsjuksköterska innehar ett betydande humankapital. Om hon inte får denna ”fair chance”-period så ökar risken att hennes kompetens och utbildning inte matchar med det jobb hon tvingas acceptera. Därmed är det inte inte givet att samhällsnyttan med ett lågt a-kassetak överstiger samhällskostnaderna av en eventuellt sämre matchning ifråga om kompetens.

3. Öka rörligheten på arbetsmarknaden
Sänkt maxersättning som dämpare av inkomstbortfall vid arbetslöshet kan också bidra till att personer som drar sig för risker i högre grad försöker undvika arbetslöshet. Detta kan medföra negativa snedvridningseffekter på arbetsmarknaden, så kallad mismatch. Omvänt kan en bättre försäkring få försiktiga människor som undviker risker att bli mer benägna att ta arbeten med högre arbetslöshetsrisk och på eget initiativ byta jobb, vilket ökar rörlighet på arbetsmarknaden och medför att arbetskraft allokeras bättre.

4. Dämpa samhällsekonomiska konsekvenser
Om, eller när, många blir arbetslösa vid en lågkonjunktur medför en låg arbetslöshetsersättning en påtaglig sänkning av konsumtionskraften hos befolkningen. En tvär nedgång i konsumtion riskerar att förstärka och fördjupa lågkonjunkturen så att man får en dominoeffekt där ytterligare människor måste friställas från sitt arbete till följd av minskad konsumtion.


I en motion från 2011 står:

Sverigedemokraterna står fria från såväl socialismens som liberalismens ekonomiska teorier och kan därför inta ett flexibelt, pragmatiskt och verklighetsanpassat förhållningssätt i ekonomiska frågor.

Det här med a-kassan är ett exempel på vad som menas med att ”inta ett flexibelt, pragmatiskt och verklighetsanpassat förhållningssätt i ekonomiska frågor”. Det här pragmatiska förhållningssättet till den traditionella vänster-högerskalan i ekonomisk politik som SD har, fungerar som en avsaknad av ideologiska skygglappar inför olika faktorer som bör vägas in vid politiska ställningstaganden längs denna axel.

Sammanfattning

Sverigedemokraternas sociala profil medför, jämfört med M och KD, en högre ambitionsnivå för det solidariskt finansierade skyddsnätet. Vilket Jimmie Åkesson uttrycker så här:

[Det] är väl inte primärt när det gäller rättsväsendet eller sjukvården som vi skiljer oss från Moderaterna, utan det handlar om den sociala profilen. Om vi någon gång i framtiden – förr eller senare – skulle hamna i någon slags regeringssamarbete med Moderaterna och Kristdemokraterna så vill vi vara det sociala samvetet i ett sådant konservativt block, där vi blir garanten för att satsningar görs på de som är i störst behov. Inte minst ensamstående föräldrar eller pensionärer som har det svårt. [Artikel]

Socialkonservatism med den sociala profilen där man sätter ”skyddsnätet mot fattigdom” högre än både M och KD samt det pragmatiska förhållningssättet i ekonomiska frågor är vad man behöver förstå för att börja förstå partiets tänkande.

Som nationalistiskt parti betraktar SD välfärdssystemet som ett nationellt projekt, till vilket man behöver kvalificera sig som ny i landet. Det är inte svenska skattebetalares lott i livet att tvingas försörja migranter som väljer att migrera till vårt land. Det är varken hållbart eller humanitärt att lägga en sådan försörjningsbörda på svenska skattebetalares axlar. Därför står följande i SD:s migrationspolitiska program:

Oavsett om det handlar om asylmottagande eller vidarebosättning av flyktingar får detta inte ske på den generella välfärdens bekostnad. Ett exempel på hur detta kan ordnas är genom faddersystem där privatpersoner eller föreningar både organiserar mottagande av och tar försörjningsansvar för en eller flera flyktingar. Sådana system har förutom en avlastande effekt på det offentligas resurser dessutom visat sig medföra ett bättre mottagande, då naturliga kontakter med samhället etableras från start.

Trots att SD suttit i riksdagen i snart ett decennium så är det inte ovanligt att högerorienterade väljare avfärdar Sverigedemokraterna som ”sossar”, medan vänsterorienterade väljare avfärdar Sverigedemokraterna som ”borgerliga”. Detta beror på att man kategoriserar, en grundläggande mekanism i mänskligt tänkande som innebär att man placera olika saker i samma kategori utifrån vissa punkter medan man bortser från andra punkter där företeelserna är olika. Väljare som ser på SD utifrån sin högerposition kommer först att notera politik som a-kassan ovan och med det kategorisera SD som ”vänster” medan vänsterväljare t.ex. noterar LAS eller Oscar Sjöstedts resonemang kring lönespridning ovan och placerar då partiet i kategorin ”höger”. Utifrån den placering där man kategoriserat SD fyller man, undermedvetet, på sin bild av partiets politik med gissningar tillhörande politik inom den kategorin. Det är därför den högerorienterade väljaren i den skärmdumpade tweeten tidigare i inlägget trodde att SD:s skolpolitik var ”i grunden samma skolpolitik [som S för]. En statskontrollerad enhetsskola”.